linathelander

 

Till er tappra som fortfarande kikar in här ibland: förlåt.

Har haft den här bloggen rätt länge och tycker det är kul att få skriva av mig mina obetydliga vardagshändelser och tankar ibland, MEN jag pallar inte känna ett måste. Har haft alldeles för mycket de senaste veckorna. För mycket föreläsningar, för mycket fest, för mycket sena kvällar, för mycket prokrastinering, för mycket alkohol och för mycket att göra. Det tar aldrig riktigt slut känns det som, så jag söker svar i botten av min kaffemugg.

 

Tänkte väl mest bara meddela att jag lever och mår bra. Egentligen inte så mycket att göra i kursen vi har, men många sena eftermiddagar i källaren framför en dator med Bioinformatik-labbar, en del föreläsningar, handledande och referaträttning för några i årskurs två, ordförandet och fest-Lina är svårt att kombinera och ändå göra trött-Lina nöjd.

 

Har kört på rätt hårt de första tre veckorna av terminen, men nu hoppas jag att det lugnar sig snart. Har varit amanuens, extralärare eller vad man nu kallar det, för några som går i årskursen under oss. Har alltså i helgen läst igenom och rättat åtta referat och ska lyssna på deras redovisningar till veckan för att ge personlig feedback på presenterande och sådär under två förmiddagar. Sen så är det halvårsmöte med föreningen nästa helg och då kliver jag ner från ordförande, vilket känns skönt. Imorgon ska Australien-ansökan in också. Så det här blir väl egentligen lite sista hetsiga veckan av terminsstarten hoppas jag. Sen blir det väl lite mer vardagslunk av det hela.

 

Så ja, ville bara meddela att jag lever. Nu ska jag kila ner och hämta min tvätt i tvättstugan, sen blir det en skogstur och förhoppningsvis lite svampplockning med mamma och syster. Hörs väl när jag vill ventilera mig om vardagslunken.

Pusshej.