linathelander

Nu står småflickorna och skriker halsarna av sig och grinar ur sig alla småtårar ur kroppen i tränsgseln på skansen. Jag tittar på från soffan, deppigt. Håkan ska för i övrigt spela på popaganda och jag dör deppdöden när jag inser att den krockar med första helgen av nollningen. Eftersom jag är general kan jag ju inte bara glida iväg till Stockholm över en kväll. Åh vad jag vill.

Deppdöden som sagt.