Tidsoptimisten
0kommentarer
Hallå i stugan.
Det var visst jag som var tidsoptimisten. Imorgon börjar jag jobba 06.30 vilket innebär att jag måste gå upp fem. Direkt efter jobbet åker jag till Sundsvall också, så jag måste ha med mig all packning till jobbet. I förmiddags var jag i Kista och handlade lite grejer, bland annat en nyårsklänning. Kom hem och packade ett tag, sedan skulle jag hem till Mårten för att träffa honom, Filip och Hugo. Det var ju jättetrevligt såklart, men borde kanske ha packat innan. Nu när jag kom hem insåg jag också att jag glömt min mobil hos Mårten. Har försökt ringa honom de senaste 20 minuterna, men han vägrar svara. Så jag vet inte om jag får med mig all packning eller ens mobilen till Sundsvall. Livet.
Det blir väl inte direkt bättre av att jag sitter här, men jag hoppas att Mårten ska ringa upp så jag får veta ifall jag kan hämta telefonen på något sätt. Nej, nu måste jag gå och packa, sen sova. Men jag vill inte sova utan att veta ifall jag får mobilen. GAAARH, måste jag vara så slarvig? Om man ändå hade körkort, då vore den ju endast tio minuter bort. Livet är rätt orättvist ibland.
Nu blir jag tokig. Packar och sover sen. Önska mig lycka till.
Gonatt.
Det var visst jag som var tidsoptimisten. Imorgon börjar jag jobba 06.30 vilket innebär att jag måste gå upp fem. Direkt efter jobbet åker jag till Sundsvall också, så jag måste ha med mig all packning till jobbet. I förmiddags var jag i Kista och handlade lite grejer, bland annat en nyårsklänning. Kom hem och packade ett tag, sedan skulle jag hem till Mårten för att träffa honom, Filip och Hugo. Det var ju jättetrevligt såklart, men borde kanske ha packat innan. Nu när jag kom hem insåg jag också att jag glömt min mobil hos Mårten. Har försökt ringa honom de senaste 20 minuterna, men han vägrar svara. Så jag vet inte om jag får med mig all packning eller ens mobilen till Sundsvall. Livet.
Det blir väl inte direkt bättre av att jag sitter här, men jag hoppas att Mårten ska ringa upp så jag får veta ifall jag kan hämta telefonen på något sätt. Nej, nu måste jag gå och packa, sen sova. Men jag vill inte sova utan att veta ifall jag får mobilen. GAAARH, måste jag vara så slarvig? Om man ändå hade körkort, då vore den ju endast tio minuter bort. Livet är rätt orättvist ibland.
Nu blir jag tokig. Packar och sover sen. Önska mig lycka till.
Gonatt.
Kommentera